Nu vill jag ha lov! Väldigt mycket lov!

Är ganska så stressad för tillfället. Har mycket plugg i skolan, träning som vanligt och jobbet så klart. Men något jag inte hade räknat med är att en på jobb ska åka iväg på semester. Vilket innebär att jag måste jobba mer än vanligt... Whoho... (ironi) Det är bara att bita ihop och längta tills lönen kommer, om man nu ska vara positiv. Tur jag var ledig i lördags. Det gav mig lite ny energi i alla fall. Var i Malmö en hel dag och bara shoppade. Skön avkoppling för hjärnan, mindre skönt för plånboken. Men det var jag värd.

Om jag lyckas ta mig ledigt från jobb i helgen så blir det match. Jag ber åter igen till någon högre makt att fixa så jag blir ledig. Vill verkligen gå match!

Men men, vi får se hur det blir.

Ibland tror jag att jag är en maskin. Eller det känns så i alla fall. Maskin eller robot, något av det.

Steg upp klockan 06:00 för att ta mig till klubben och träna. träningen börjar 09:00, men eftersom man är en trogen pendlare får man gå upp i tid... Sen var det skolan som stod på tur, engelska och idrott. Gissa vad jag gjorde sen?... På bussen direkt efter idrottslektionen för att återigen ta mig till klubben...

Ja så brukar mina torsdagar se ut.

Men jag älskar verkligen träning och skulle inte klara mig utan den. Så jag ska gå upp lika tidigt i morgon!

Morgonpassen ger så mycket, det är bara jag och min tränare som finslipar min teknik. Morgonpassen är något jag ser framemot varje vecka, trots det att man måste gå upp innan tuppen.  

Jag skäms nästan när jag sitter här och skriver... har inte skrivit på 10 dagar nu. Men jag har verkligen inte haft tid.

Får berätta vad som hänt i mitt stressiga liv.

Vill börja med att berätta att jag vann min match! Det var en seger som jag har väntat på. Siffrorna blev 3-0 och jag gjorde en kanonbra match! Efter det har jag fått en nytändning på träningen. Jag känner att mitt självförtroende har stigit och jag "glänser" nere på klubben.

Jag har även fått känna på hur de är att få nackspärr. Verkligen ingen trevlig känsla! Jag såg snett på livet i två dagar innan min nacke rätade upp sig igen.

Något som också har inträffat under dessa dagar är att min kära syster har tagit sitt pick och pack och flyttat hemifrån. Lite sorgligt faktiskt. Det kommer att kännas lite tomt utan henne. Jag vet att jag kan träffa henne när jag vill, men det känns ändå annorlunda nu när vi inte längre bor på samma adress. Jag är yngst av mina syskon och är van vid att ha mina syskon i min närhet, de har gått igenom saker i livet som jag har lärt mig av. De som jag gör, har det oftast redan gjort. De har stöttat mig redan sedan den dagen jag kom ut och tog mitt första andetag och jag hoppas de kommer fortsätta att göra det.

Annars har det bara varit plugg, träning och jobb. En väldigt bra sak som har inträffat är att min chef har äntligen tagit tag i det här med jobbschema. Så jag ser framemot lite ledighet.

På lördag ska jag vara ledig och det ska firas med en tjejkväll!

Nu är jag ingång med mitt bloggande igen, så lätt blir ni inte av med mig ;)

Skäms över min dåliga uppdatering. Men för tillfälligt så har det inte funnits någon tid till att blogga. Det har varit intensiv träning, jobb och skola. Har nämligen match nu på lördag! Som jag har längtat !

Men det är inte därför jag skriver, egentligen skulle jag kunna fylla en hel sida om hur kul det ska bli att gå match, men just nu bubblar det annat under ytan. Jag är så fruktansvärt arg! Jag blir arg på personer som går runt och är sura/irriterade men inte gör något åt saken. För visst är det bättre att gå runt som en jävla ättiksgurka och grumla för sig själv?

Jag är är arg över att man aldrig uppmuntras. Boxningen är mitt liv, älskar det över allt annat, men folk som står mig väldigt nära har svårt att inse det. Jag tränar hårt nästan varje dag, något jag har valt själv och dessutom trivs med. Jag boxas för min egen skull. Men kom igen! Har positiva ord någon gång skadat? 

- Är du taggad inför din match nu fighterspirit?

- Ja! Jag är taggad som fan! Vill verkligen vinn till 110 %

- Du ska veta att vi stöttar dig!

- Tack! Det värmer verkligen att höra, känns bra att ni är så engagerade i mitt livs störta hobby...

(Ja, man kan faktiskt få drömma om konversationer som denna... )

Jag är även arg över rutinerna på jobb.

Jag skulle aldrig klara mig utan mitt jobb, men nu känner jag att det börjar att ta emot. Träffade mina tjejkompisar igår och det känns som jag inte är medveten om vad som händer i deras liv längre. Det var hemskt att inse, verkligen hemskt. De är mina närmsta vänner, men helt plötsligt är jag inte delaktig i vad som händer längre... Måste ändra på det, så snabbt som möjligt.

Ett aggressivt inlägg, ni får ursäkta mitt  språk en smula, men jag behövde verkligen skriva av mig.

Peace out!

Jag lever! Har bara haft en stressig helg som vanligt.

Skogen var som väntat, kall och inget för mig. Det var mysigt att sitta med klassen runt lägerelden, men alla förberedelser innan vi väl satt där var mindre roliga. Laga mat på stormkök, resa upp vindskydd, hugga ved och mycket mer. Usch och blä. På natten frös jag som en snöflinga och fick inte heller upp värmen. Jag sov kanske 2 timmar.

På fredagen hade jag räknat med att vara ledig, men de behövde verkligen mig på jobb så det var bara till att dricka en kanna kaffe och get back to work. Ingen vila för mig, men som tur fick jag gå tidigare! Då var det klassfest som gällde och jag var ute hela natten. 

Morgonen efter var det träning som vanligt! Skönt teknikpass som jag uppskattade enormt mycket eftersom det är match nästa helg!

Och nu sitter jag här med andan i halsen. Rummet har precis blivit städat och snart ska man till jobb igen. Hmm... Känner mig inte alls taggad. 

Igår fick jag äntligen träna igen ! Så skönt det var! Min tränare tog det lugnt med mig, vilket jag inte var så jätteglad över. Men jag vet att det är för mitt eget bästa. Det är bara väldigt svårt att inse det när du är nere på klubben och all din energi vill ut...

Idag ska jag åka till skogen med min kära klass. Vi har en kurs som heter natur och friluftsliv.  Det innebär att vi ska resa upp vindskydd och laga mat mitt ute i skogen på ett stormkök samt spendera en natt där. Jag är inte överlycklig om vi säger så. De har lovat regn och kraftiga vindar. Jag hoppas jag vaknar upp helskinnad. Utan några åttabenta vänner, ytan förkylning och utan att ha frusit allt för mycket. Så jag skriver väl igen i morgon. Om jag överlever!

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan jag somnar.

Echinagard hjälper verkligen! Känner mig inte alls sjuk längre! Hoppas jag vaknar utan att ha ont i halsen i morgon, för just nu känner jag ingenting alls, svedan är borta!

I så fall blir det träning! Gud vad jag saknar klubben!!!

God natt på er där ute ;)

Detta inlägg tillägnar jag Stefan Liv och hans familj. Vill inte inse det som hänt. Stefan har varit min idol enda sedan jag var liten och knappt visste vad hockey innebar. Men en sak visste jag, Stefan Liv var grym. Det är med stor saknad du lämnar oss. Vila i frid Stefan Liv!